Andreas Möller

Baptism och andra vardagskänslor

Tag Arkiv: jonas gardell

Bokbål?

Nu rapporteras (Dagen, Aftonbladet, DN) att predikanten Holger Nilsson – som också är redaktör för tidningen Flammor – uppmanat till bokbål i Vetlanda. Bränslet skulle utgöras av Jonas Gardells böcker ”Om Gud” och ”Om Jesus”. Det vore inte första gången den metoden använts. Om man – som jag – lyssnade på hårdrock under 80-talet minns man när kristna grupper i USA brände skivor av Ozzy Osbourne. Ozzy (eller möjligen hans något mer koherenta fru Sharon) kommenterade saken ungefär så här:

You gotta own ‘em to burn ‘em..

Alltså – du måste köpa skivorna för att kunna bränna dom… och mycket riktigt: Ozzys skivkarriär – som vid det laget verkligen var på fallrepet – fick sig en verklig skjuts, när folk började intressera sig för dessa skivor som var så hemska att folk ville bränna dom… All publicitet är god publicitet, brukar man säga, och det har oftast visat sig stämma 🙂

Uppdaterat: Jag såg just på Rapport (länk till SVT:s nyhetssida) att Holger Nilsson nu backar från sitt uttalande. Det är gott, fast ibland behöver man tänka efter före

Annonser

Åh, Herregud! del 1

Jo, jag såg förstås första avsnittet av Jonas Gardells serie om Gud (SVT Play). Och det var lite rörigt, måste jag säga. Men jag tänker nog vänta tills jag sett alla 8 avsnitten innan jag avkunnar någon dom – jag både misstänker och hoppas att flera av de spår som togs upp i går kväll kommer avhandlas mera ingående längre fram.

Jag gillar ändå Jonas utgångspunkt – om man skulle samla alla intellektuella ”bevis” emot Guds existens, så är det möjligt att dom skulle vinna. Flera av de som intervjuades ”på gatan” var inne på det spåret. ”Det finns inga bevis.” ”Jag tror mer på vetenskapen.” Och ändå tror Jonas på Gud, ohjälpligt! Att börja sitt sökande efter Gud från den positionen – att tron är något helt annat än det vi kan bevisa med vårt intellekt – tror jag är en god utgångspunkt. Det ska bli spännande att se hur serien utvecklar sig!

Siewert Öholm ryter till

Läste just Siewert Öholms artikel på Newsmill om Jonas Gardell, och jag blir mest förvånad över hur karln orkar hålla på. Nu har jag inte sett Gardells programserie ”Åh Herregud” ännu – första avsnittet sänds ju först i kväll – men Öholms beskrivning känner jag inte riktigt igen från andra sammanhang Jonas figurerat i. Hans bok ”Om Jesus” inleds med uppmaningen att inte tro på allt han säger, utan bilda sig en egen uppfattning. Det låter som en god hållning, och kanske inte bara till det just Jonas Gardell skriver 🙂

Siewert dundrar på, och beskriver Jonas Gardell som en person som:

utan tillstymmelse till ödmjukhet hävdar att han, och ingen annan genom historien, har svaret. Det där stora, det enda och det slutliga svaret om Gud, hans påstådda Son och om Anden, som ändå inte går att ta på. ”Jag, Jonas Gardell, har svaret”, ropar han ömsom milt, ömsom vulgärt, ömsom förnedrande men alltid fegt förklädd till sökare. Till en spanare som redan sett facit.

Wow. Det ska verkligen bli spännande att se om kvällens avsnitt ger grund för ett sådant påstående… SVT 1 21.00, för den som missat.

Debatt i SVT

Har just tittat färdigt på första halvan av SVT-programmet ”Debatt” (SVT Play), där ämnet för dagen var vad som egentligen hände när Jonas Gardell filmade i Vatikanen för sin nya tv-serie om Gud (tidigare inlägg här). Jonas Gardell menade att ett tillstånd först hade beviljats, men senare dragits in med motiveringen att han ”säger saker som inte är bra för kyrkan”. Naturligtvis väcker det frågan hur Vatikanen kunde veta det… Han citerade också Maria Hasselgren, pressekreterare på Stockholms Katolska Stift, som i Sveriges Radio jämfört situationen med om en Sverigedemokrat skulle släppas in för att filma i en synagoga.

Det blev en ganska bra debatt, trots att vi inte fick särskilt mycket klarhet kring huvudfrågorna. Vi fick till exempel inte veta om tillståndet som beviljats gällde filmning med kommentarer (”prator”) i Peterskyrkan, eller bara Vatikanen i stort (uppdatering längst ner ang tillståndet Jonas hade med sig till studion). Vi fick inte heller klarhet i om detta handlade om att det var just Jonas Gardell som skulle filma, eller inte. Maria Hasselgren menade först att det bara handlade om helt normala begränsningar i tillstånd kring just Peterskyrkan, men refererade ändå senare till Jonas tidigare uttalanden om Katolska kyrkan, som hon kallade ”osakliga”. Hon framhöll också än en gång att varken hon eller Anders Arborelius haft några kontakter med Vatikanen i detta ärende. Men i artikeln i Dagen (som i sin tur refererar till ”Studio Ett” i P1) citeras hon så här:

Han [Anders Arborelius] har bara sagt att han inte kan stödja att Jonas Gardell kan filma i Peterskyrkan. Det har ingenting med hans (Jonas Gardells, red anm) läggning att göra, utan hans osakliga kritik mot Katolska kyrkan.

Så till vem har Arborelius sagt detta (som han förstås har full rätt att säga)? Och hur ska Maria Hasselgren ha det – handlar det om Jonas specifikt, eller är det bara Vatikanens normalt restriktiva hållning mot filmteam i Peterskyrkan? En lite mer konsekvent hållning – ända från början av detta spektakel – hade nog gagnat henne, tror jag.

Jag noterade med tacksamhet att Jonas i stort avhöll sig från att vifta med hedersdoktorstiteln, utan istället höll en ganska lågmäld men ändå tydlig profil. Det tror jag han tjänar på. Och Vatikanen har självklart har rätt att själva bestämma vad som ska hända i deras eget kyrkorum – min församling förbehåller sig den rätten när det gäller vårt kyrkorum, och då måste Vatikanen få göra det också. Men jämförelsen med en Sverigedemokrat eller antisemit i en synagoga smakar ändå lite illa – är Jonas Gardell verkligen så kontroversiell att en sådan jämförelse skulle vara motiverad?

Uppdaterat: Enligt Dagen var det en pressakreditering Jonas hade med sig till studion, vilket inte automatiskt ger tillstånd att filma vare sig i Peterskyrkan eller Sixtinska kapellet. Fanns det ett ursprungligt tillstånd att filma? Ett sådant bör SVT:s producent, snarare än Jonas själv, ha haft i så fall (utöver den personliga ackreditering alla i produktionen uppenbarligen hade). Eller har SVT – som bör ha koll på sånt – trott att ackrediteringen skulle räcka, och således misstagit sig kapitalt? Och varifrån kommer i så fall Vatikanens uppgifter om att Jonas inte ”säger saker som är bra”? Fortsättning följer, antar jag.

Uppdaterat 2: Jonas Gardell skriver om ackrediteringen på sin hemsida. Läs gärna också Katolsk Visions blogg. Någon på SVT har tydligen klantat till det och försett honom med fel badge inför sändningen av ”Debatt”. Pinsamt. Frågorna kvarstår förstås ändå: fanns det en överenskommelse om att få filma, och om så var fallet, varför drogs den in? Och varför jämför Maria Hasselgren Gardell med en antisemit?

Uppdaterat 3: Nu har Maria Hasselgren via Dagen kommit med sin teori om hur Vatikanen kunde veta så mycket om Gardell. Dom har helt enkelt googlat, och när hon var nere i Rom (före sändningen av ”Debatt”, noterar jag) blev hon också tillfrågad om var man kunde hitta Jonas avhandling. Dom hade som sagt googlat, men inte hittat något. Hon förklarade då att om man är hedersdoktor behöver man inte ha skrivit någon avhandling. Några övriga kontakter i ärendet har hon inte haft.

Det står alltså klart att detta inte handlade om någon normalt restriktiv inställning till film och foto – även om det säkert för vem som helst är svårt att få sådana tillstånd – utan specifikt om Jonas Gardell. Och det har Katolska kyrkan all rätt att tycka, så varför då inte stå för det från början? Och eftersom jag antar att Maria Hasselgrens möte i Vatikanen skedde innan hon åkte hem för att vara med i ”Debatt”, varför väntar hon tills nu med att presentera sin teori? Och – än en gång – vad menade hon egentligen med att jämföra Gardells besök i Vatikanen med en ”Sverigedemokrat i en synagoga”?

Kanske hade allt blivit helt annorlunda om SVT inte tagit upp att Jonas är hedersdoktor – en titel som i Sverige inte behöver betyda särskilt mycket, men självklart fick Vatikanen att börja googla… Och kanske hade det varit bättre om man hade skippat försöket att få rekommendationer från Anders Arborelius. Vad vet jag?

Jonas Gardell vill inspirera till bibelläsning

Sista veckan har nyheten ”läckt” att Jonas Gardell arbetar med en serie program för SVT om kristen tro, till vissas glädje och andras förskräckelse. I Dagen ger han sin första intervju om programserien (tidigare artiklar från Dagen här ang själva programmet, här och här ang filmningarna i Vatikanen), där vi kan läsa att det blir åtta halvtimmesprogram om ”sökandet efter Jesus och kristendomens Gud”. Vi får anta att det handlar om Jonas eget sökande efter Jesus – åtminstone jag ser fram emot att få djupare del av hans vandring med snickaren från Nasaret. Jonas själv är tydlig med att han inte ville göra program om religion i allmänhet, utan just om kristendomen och hans eget sökande. Hans ambition är att göra människor ”nyfikna och lite frigjorda och börja läsa Bibeln med öppna ögon inför vad som faktiskt står där”.

Man kan förstås tycka vad man vill om Jonas scenpersonlighet, om det han skriver i sina böcker och om hans sätt att leva sitt liv. Under den debatt som följde i spåren av hans bok ”Om Jesus” kunde jag ibland känna att det var svårt att veta vad det var som störde så – vad Jonas sade om Jesus, eller att det var just han som sade det… Icke desto mindre så har ju hans böcker om Gud och Jesus nått ut på ett sätt jag som frikyrkopastor bara kan drömma om. Plötsligt blev det ok att prata om Gud och Jesus i samhället. Och nu blir det åtta tv-program om Gud på bästa sändningstid, producerat av SVT:s kulturredaktion. Frågan är om vi i kyrkorna kommer dra nytta av det, eller om vi väljer att lägga vår energi på att fördöma det?

För egen del kommer jag i alla fall bänka mig framför TV:n 2 mars 2010, när det första progammet sänds.