Andreas Möller

Baptism och andra vardagskänslor

Tag Arkiv: jesusmanifestationen

Ännu mera Jesusmanifestation

Diskussionerna om Jesusmanifestationen (eller mer precist uttryckt: vilka som ska få vara med i den) går vidare. Via Katolsk Visions blogg hamnade jag på Dagen.se, där Stanley Sjöberg säger att om Eva Brunne (biskop i Stockholms stift, SvK) släpps in i ledningen kommer han ”försöka få hela den bibeltroende delen av kristenheten att avstå från Jesusmanifestationen” eftersom ”hon är en av de tydligaste förnekarna av Jesu gudom”.

Eva Brunne konstaterar å sin sida (i en annan artikel i Dagen) att ”vår Jesustro måste få ta sig olika uttryck. Kärleken till Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, driver också mig att vara nyfiken på många människors uttryck och avtryck utifrån sin tro”.

Det hela handlar om bilder. På senare år har flera konstnärer producerat utställningar som porträtterat Jesus i mer eller mindre kontroversiella sammanhang, och frågan är hur man ska ställa sig till sånt. För någon är det hädiskt och en attack på Jesus, medan det för någon annan är ett av många uttryck för tro, som man kan välja att ta intryck av eller inte.

Jag förstår hur konstnärerna tänker – Jesus själv återfanns ofta i sammanhang som i hans samtid inte var ”rumsrena”, så var skulle han befinna sig idag? Det är onekligen en spännande utgångspunkt, som mången predikant genom historien använt sig av. Nu är det absolut inte alla Jesusbilder som människor producerar som faller mig på läppen – vare sig det gäller i predikningar, ikoner, mer traditionella familjebibelsbilder, statyer, krucifix eller för den delen mer utmanande bilder i fotoutställningar. Men jag är ändå nyfiken på hur andra tänker kring Jesus, och hur deras möte med honom påverkat dom. I det sammanhanget vore det förstås direkt korkat att försöka styra eller begränsa uttryck som inte passar min smak eller bibeltolkning.

Sen gillar jag inte det sätt begreppet ”bibeltroende” kommit att användas – som om alla andra, som inte nödvändigtvis delar samma bibeltolkning, inte skulle tro på Bibeln… På samma sätt används också allt oftare begreppet ”Jesustroende” som markör för en specifik (evangelikal och/eller konservativ) kristen inriktning – igen: som om alla andra inte skulle tro på Jesus. Den typen av polemik mellan kristna leder inte framåt, om du frågar mig. Skillnaden mellan oss är ju inte om vi tror på Bibeln och Jesus eller inte, utan vad vi kommer fram till när vi läser…

Annonser

Åke Bonnier får svar

Ni minns kanske Åke Bonniers vädjan till ledningsgruppen för Jesusmanifestationen? Om inte, hittar du tidigare inlägg här. Han önskade att de skulle försöka bredda deltagandet i manifestationen genom att tydligt bjuda in någon hög företrädare för Svenska Kyrkan att tala vid mötet i Kungsträdgården. Nu har Stanley Sjöberg (som inte längre sitter i ledningsgruppen, men nog får sägas ha en del tyngd där ändå) svarat på Åkes vädjan, via sin krönika i Hemmets vän och en debattartikel i Världen idag. Och hans svar fyller mig enbart med sorg…

Stanley skriver att Åke Bonnier företräder en ”förnekelsekampanj” mot kristendomen, och knappast kan räkna sig som kristen i biblisk mening. Det ligger förstås i linje med hans uttalanden från i våras (i Hemmets Vän) som var tydligt riktade till Åke, fast då utan att nämna namn. Jag vet inte vad jag ska säga… Har vi verkligen inget bättre för oss än att peka finger åt varann? Vad hände med talet om Jesusmanifestationen som en ”allkristen” samling, över samfundsgränser, bortom teologiska skillnader och olika uttryck? Och vill vi verkligen ha det så här?

Nu går vi in i adventstiden, och i morgon sjunger vi vårt ”Hosianna” till den Jesus som rider in genom stadsporten på sin åsna. Det är med tungt hjärta jag konstaterar att utsikterna att vi ska kunna sjunga den sången tillsammans – ens för en enda dag – blir allt dystrare.

Om Jesusmanifestationen

Satt länge och filade på ett långt inlägg om Åke Bonnier och Jesusmanifestationen (Dagen och Åkes blogg), men fick inte riktigt till det. Eller så blev det för bra – allt beror på perspektivet. Jag kan i alla fall bara hålla med Åke om att manifestationen – för att på allvar kunna bli något för alla kristna att känna sig delaktiga i – behöver bredda sin bas ordentligt. Det behöver förstås inte i sak vara något fel på en manifestation som står i en tydlig fromhetstradition med en tydlig teologisk profil. Men den blir knappast allkristen då. Tänk om vi alla (liberala, konservativa, högkyrkliga, evangelikala, liturgiska, karismatiska – kalla dig vad du vill) för en enda dag kunde samlas utan att behöva dra upp en massa gränser för varandra, eller bedöma vem som är ”riktigt” kristen och inte. Vi klarar det ju emellanåt på lokalplanet, så varför inte i Stockholm?