Andreas Möller

Baptism och andra vardagskänslor

Tag Arkiv: gemensam framtid

Summering av konferensen

Skulle velat skriva något redan under lördagens historiska händelser, men var för upptagen med att bara vara där och delta… Men nu ska jag försöka mig på att summera konferenshelgen. Det blir ur SB-perspektiv, förutom lördagen som vi förstås delade alla tre. Du som vill se några av förhandlingarna eller samlingarna kan kolla in SB:s Bambuser-kanal.

Torsdag och fredag spenderade vi i Rissnekyrkan, och det märktes genast att det låg en spänning i luften. Dels en förväntan inför de historiska beslut som låg framför oss, och dels inför den debatt som skulle föregå dom. Vi visste att det fanns röster – kanske inte så många, men definitivt starka – som ville något annat. Skulle vi klara att hålla ett gott samtalsklimat?

Jag upplever att vi på det hela taget lyckades i det. Jag hade själv förmånen att få samtala med några av de som ville se SB gå en annan väg, och vill här passa på att tacka er för de goda samtalen! Det var också gott att vi valde att ta beslutet med 2/3-majoritet (den här sortens beslut ska ändå inte tas med 51% ja), och att vi räknade och redovisade alla röster. En del ombud hade uppdrag från sina församlingar att rösta nej eller lägga ner sina röster, och det är viktigt att det får synas i protokollet. Som jag skrev i fredags så blev resultatet att vi med 92% ja-röster beslöt att gå in i en Gemensam Framtid tillsammans med metodister och missionare.

På fredagkvällen hade jag förmånen att få vara en del av en historisk baptistkavalkad-kväll på ”här är ditt liv-tema”. Jag och Thomas Forslin samtalade om inre spänningar i baptismen, både i historiskt perspektiv och i nutid. Det kändes som ett viktigt inslag i kvällen, och blev ett riktigt trevligt samtal – tack Thomas (och Johan Nilsson, som ställde frågorna)!

 Lördagens bildarmöte (förmiddag, eftermiddag) blev lååångt, men ändå på något sätt aldrig långtråkigt. Och presidiets ordförande Kjell-Arne Ottosson lyckades guida oss igenom alla förhandlingar, yrkanden och beslut på ett fantastiskt sätt. Det hände flera gånger att jag själv satt och funderade ”hur i hela friden ska vi kunna få till en bra propositionsordning på detta?”, och innan jag tänkt meningen färdigt hade Kjell-Arne ett förslag klart… 🙂

Efter det historiska principbeslutet (vi hade ju redan ja från respektive konferens) att bilda ny kyrka tillsammans, samtalade vi om Teologisk grund och förslaget till stadgar. Några av de saker som kom upp i det samtalet ämnar jag återkomma till längre fram, men eftersom bildarmötet hade beslutat att inte i sittande möte göra ändringar i grunddokumenten (eftersom det var just de texterna som legat till grund för de tre konferensbesluten) gör jag inte mer här än att notera att de antogs av mötet. Kommentarer, ändringsyrkanden mm togs till protokollet för vidare bearbetning av kyrkostyrelsen.

I samtalet om namnfrågan klarnade huvudspåret mycket snabbare än jag hade trott. Det känns som om ”varumärkesspåret” (att vi ska anta ett slags varumärkesnamn som vi sedan ‘fyller med innehåll’) är uttömt, och vi har nu fått andrum att se vad innehållet blir innan vi sätter namn på det. Mötet beslöt alltså med stor majoritet att skjuta fram namnbeslutet till senast 2014. Sedan uppstod en intressant situation, där vi skulle välja vilket arbetsnamn vi ville använda under tiden. Jag förstod inte riktigt frågeställningen, om jag ska vara ärlig – jag har alltid tänkt att ”Gemensam Framtid” och ”GF-kyrkan” är samma sak. Men jag fick förklarat för mig av några ombud att dom tyckte det var viktigt att även arbetsnamnet innehöll ordet ”-kyrkan”, och så kan man förstås tänka. För egen del kommer jag inte klandra den som säger ”GF-kyrkan” framöver 🙂 och en variant är att man lägger till en slags positioneringsfras (”Gemensam Framtid – hela livets kyrka” eller något ditåt) under tiden vi funderar. Men det får den nyvalda styrelsen grubbla på.

Vi valde enhälligt Ann-Sofie Lasell, Gävle, till ordförande, vilket kändes gott. Hon är en god kraft, som jag tror kommer kunna ge styrelsearbetet god och tydlig riktning. Utöver det hade valberedningen förberett 14 kandidater som både skulle representera olika kompetenser och ge god igenkänning i församlingarna. Man hade också valt att detta första år gå fram med en rak lista (lika många kandidater som styrelseplatser), för att vi inte skulle råka tappa bort någon dimension. Det är mänskligt att man röstar på de man känner igen, och ännu känner vi inte varandra tillräckligt väl. Valberedningen hade också försökt fördela kandidaterna på mandatperioderna (3, 2 eller 1 år), för att vi inte om ett år ska råka tappa bort alla styrelseledamöter med rötter i ett och samma samfund. Detta kan förstås verka som sandlåderättvisa, men jag menar att det handlar just om igenkänning – att alla församlingar ska kunna känna sig representerade i styrelsen. Det kommer förstås även kommande valberedningar behöva tänka på ett bra tag framöver – det kommer ta några år innan vi känner varandra tillräckligt väl för att helt lägga det perspektivet åt sidan.

Efter bildarmötet fick jag promenera till Missionsstyrelsens middag med de som skulle ordineras i söndagens förmiddagsgudstjänst. Eftersom mötet drog ut på tiden, hann jag precis till avslutningen av middagen… men jag hann i alla händelser hälsa på Skårekyrkans nya pastor, som i sann ekumenisk anda ordinerades i SB men kommer arbeta i en missionsförsamling.

I söndagens ordinationsgudstjänst i Norrmalmskyrkan fick vi sända ut fem nya pastorer (som direkt fick inleda sin tjänst med att tjänstgöra som nattvardstjänare) och ta emot två pastorer från annat samfund som nu ingår i vår pastorskår.

Jag kan inte undgå att jämföra med bilden från förra årets ordinationsakt, där kandidaterna stod med ryggen mot församlingen. I min värld finns det inget vettigt skäl att på det sättet stänga ute församlingen (församlingarnas ombud, som ju i grunden är de som ger pastorerna sitt uppdrag)… Du hittar bilden här.

I eftermiddagens avslutande förhandlingspass fick vi bekräfta beslutet att bilda Gemensam Framtid, anta rambudget, välja nya missionsstyrelseledamöter, avtacka avgående ledamöter och förlänga missionsföreståndare Karin Wiborns mandatperiod (som annars skulle gått ut just i år). I processen med att föra över verksamheter, personal osv från SB till Gemensam Framtid behövs förstås Karin mer än någonsin!

Som sagt – det var en spännande helg och ett gott avstamp inför framtiden! Jag återkommer i en del frågor som kom upp under samtalet kring ”Teologisk grund”, men nu ska jag vila inför veckan som ligger framför 🙂

3 x ja!

Så har alla tre bildarsamfunden sagt ja i sina konferenser. Hos oss (baptisterna, om nu någon missat det) blev det 92% ja. Det känns som ett starkt mandat att gå vidare på.

Fortsättning följer 🙂

Inget val av kyrkoledare 2011

Nu rapporteras (gemensamframtid.se, Sändaren, Dagen) att GF-styrelsen inte avser gå fram i bildarmötet med ett förslag på ledare för det nya gemensamma kyrkosamfundet. Istället tänker man sig att den kommande styrelsen får utse en ledningsgrupp som under det första året ansvarar för övergångsprocessen, och att val av kyrkoledare hålls i konferensen 2012.

På ett sätt kan det förstås ses som ett misslyckande – om tanken var att den nya gemensamma kyrkan skulle kunna rulla igång 1 januari 2012, blir det svårt att realisera utan en ledare. Men å andra sidan är det också ganska rimligt, med tanke på hur processen sett ut. GF-styrelsen valde tidigt att lägga sitt krut på nyskapande – strategier och prioriterade nysatsningar – medan frågan om hur vi bäst förbereder överflyttning av samfundens befintliga verksamheter lades lite åt sidan. Samtidigt har församlingarna – dels via sina remissvar, men även i mer direkta möten – gett signaler om att de vill kunna känna igen sig även i den nya gemenskapen. Det har gjort att åtminstone jag kommit att se det första året som den period så vi sätter full fart med överföringsplaner, snarare än lanserar en massa nya grepp. Och då behövs i första hand ett gott och fungerande nätverk mellan de tre bildarsamfunden, och en ledningsgrupp av folk som är väl insatta i både processen och de tre samfunden kan då fungera väl så bra som en kyrkoledare.

Sen kan man förstås resonera som Sigfrid Deminger gör i senaste Sändaren, att man borde skjuta upp hela frågan om att säga ja eller nej till att bilda den nya kyrkan. Fast det tror jag vore att dra saken allt för långt. Vi är flera som sagt att de saker som skapar identitet utåt (till exempel kyrkans namn) bör komma först efter att den nya kyrkan ”satt” sig och fått tydligare konturer, och jag tror det är klokt. Istället för att först bestämma sig för ett varumärke som vi sedan ska ”fylla med innehåll”, tänker jag mig att vi först ser till att bli något, och sedan sätter ett varumärke som passar in på det. Det vi ska skjuta upp – förutsatt att vi väljer att skjuta upp frågan om kyrkoledare – är i så fall identitetsmarkörerna; kyrkoledare och namn på kyrkan. Men vi måste kunna säga ja eller nej till själva projektet innan vi börjar flytta personal, verksamheter osv.

Mer namndiskussion

Läsare av både Sändaren och Dagen har säkert inte kunnat undgå att namnförslaget ”Equmeniakyrkan” debatteras friskt. En god andel av insändarna är kritiska, och flera för fram ett eget förslag. Nu är förstås inte frekvensen av insändare någon god mätare av ett förslags verkliga stöd – oftast är det just de som är negativa till något som bemödar sig att skriva… Men lite intressant är det ändå.

Ett namnförslag som återkommer ofta är Förbundskyrkan. Och det är inget dåligt förslag alls. I engelsk översättning blir det dock ”Covenant Church”, vilket krockar med nuvarande Missionskyrkans internationella namn. Men det finns ingen regel som säger att man inte kan ha olika namn på svenska och engelska – Evangeliska Frikyrkan heter till exempel ”Interact” utomlands. Det är inte min idé från början, men ett tänkbart ”utrikiskt” namn skulle kunna vara ”Uniting Church”. Tanken med att använda just ”Uniting” är att det är en process – vi är inte ”united” (dvs färdiga), utan på väg mot en större enhet.

Så… Förbundskyrkan/Uniting Church skulle absolut kunna funka. Men vi får helt enkelt se vad bildarmötet kommer fram till. GF-styrelsen presenterar sitt förslag, och sen är ordet fritt. I det samtalet gissar jag att det kommer föras fram ett par alternativ till styrelsens förslag – ”Förbundskyrkan” kommer säkert upp, liksom alternativet att avvakta tills det finns ett förslag som har tillräckligt stort stöd. Möjligen kommer också någon att föra fram något av de befintliga samfundens namn som förslag. Det viktiga är att vi känner förtroende för den nya, större gemenskapens förmåga att fatta ett klokt och väl underbyggt beslut, oavsett vad beslutet blir.

Långhelg och tandvärk

Det blev en riktig mastodonthelg ute på Lidingö… Jag anlände torsdag eftermiddag för sammanträde med Baptistsamfundets missionsstyrelse, och under fredag – lördag hölls gemensamma förhandlingar med styrelserna för Metodistkyrkan, Missionskyrkan och Baptistsamfundet, parallellt med enskilda överläggningar. För vår del gällde det bland annat att skriva färdigt våra förslag till SB-konferensen, och eftersom texter osv i många delar behöver sammanfalla med motsvarande beslut i de andra två konferenserna, såväl som i det konstituerande bildarmötet, blev det mycket pusslande innan allt var på plats. Men vi lyckades, vilket känns gott.

Dagen rapporterar att ”flera frågetecken kvarstår”, och det stämmer förstås. Allt är inte klart ännu. Men de dokument som ska ligga till grund för respektive konferens beslut om vi ska bilda det nya kyrkosamfundet eller ej (Teologisk grund och förslag till stadgar) är färdigjusterade, liksom beslutsordningen (vilka beslut som tas var), och det var det viktiga för helgens samling. Frågan om vem som ska vara det nya kyrkosamfundets första ledare ligger däremot inte i samfundskonferenserna utan i bildarmötet, så det är också där namnet ska presenteras, diskuteras och beslutas. Samma sak med namnet på kyrkosamfundet – den frågan ligger också i bildarmötet. GF-styrelsen har uppdraget att förbereda ett namnförslag till det mötet, och där får sedan församlingsombuden diskutera, lägga egna förslag och slutligen fatta beslut. Det viktiga nu är att vi känner förtroende för varandra och processen – först beslutar vi (var för sig) att bilda något nytt, och sedan låter vi det nya större gemenskapen forma sig själv.

Väl hemkommen till Värmland väntade gudstjänst hemma i församlingen, innan långhelgen kunde avslutas hemma på soffan. Typiskt nog lyckades jag bita sönder en tand på söndagkvällen, så gårdagens förmiddag spenderades i tandläkarstolen…  Resten av måndagen minns jag inte så mycket av 🙂 Lösningen på mitt tandproblem blev att helt enkelt rycka ut eländet, något som tydligen krävde mer avancerade operationer, så det blir först vid nästa besök som tandläkaren får ta fram hovtången…

Equmeniakyrkan?

I dagarna gick GF-styrelsen ut med ett pressmeddelande där man presenterade sitt namnförslag inför de tre samfundens (SB, SMK, MK) gemensamma styrelsemöte nästa vecka. Artiklar finns i både Sändaren, Dagen och Kyrkans Tidning.

Det är rätt viktigt att inte blanda samman ett konstruerat varumärkesord med kyrkliga kärnvärden. Enbart ”equmenia” hade kunnat fungera, just eftersom det är ett konstruerat varumärkesord. Det anknyter till saker, men betyder inget i sig. Hade man då lagt till en postioneringsfras (”equmenia – hela livets kyrka” eller liknande) till det, skulle det ha kunnat fungera. Det finns gott om liknande exempel: Diakonia, Sensus, Bilda mfl.

Nu har man emellertid lagt till slutledet ”-kyrkan”, och då förändras kraven rätt rejält. Om vi ska heta ”-kyrkan”, måste första delen faktiskt vara något man kan göra eller vara på riktigt. ”Baptist” och ”Metodist” kan man vara, ”Mission” kan man göra, ”Enhet” kan man ha (eller sträva efter) och ett ”Förbund” är något man kan leva i. Man kan förvisso också vara ”ekumenisk”, men knappast ”equmenia”.

Så vilka kommer vi att vara, och vad kommer vi göra? Det måste vara huvudfrågan i en namndiskussion, och svaret vet vi inte ännu. Den nya gemenskapen har ju inte bildats ännu, än mindre stakat ut sin egen riktning. I Kyrkans Tidning säger GF-styrelsens ordförande så här:

Vi hade velat ha ett namn som säger vad kyrkan står för – men det namnet har vi inte hittat.

Då är det kanske läge att avvakta lite? Jag har själv, som många andra, sagt att vi borde vänta tills vi vet mer om vad vi blivit, innan vi skaffar oss ett slutgiltigt namn. Tills dess kunde ”Gemensam Framtid” få duga gott. Jag ser inget i detta namnförslag som talar för motsatsen. Vad tycker du?

Insändare…

Lite lågtrafik här på bloggen ett tag… men i veckans Sändaren hittade jag Thomas Forslins analys av den beslutsprocess som publicerades på Gemensam Framtids hemsida härom veckan, och jag måste säga att han har helt rätt i sak. Jag kan bara se två sätt att bilda GF på. Antingen

  • genom att ett gemensamt beslut fattas i konferensen, varpå vi tillsammans konstituerar oss (dvs väljer styrelse, antar stadgar osv) på bildarmötet, eller
  • genom att enskilda församlingar bildar GF på bildarmötet. Då sker det i hög grad fristående från de tre samfunden, vars konferenser endast uttalat en rekommendation till församlingarna att bilda GF. Självklart kan då bara de församlingar som deltagit i bildandet eller senare sökt inträde räknas som medlemmar.

Den tidigare modellen pläderade SB:s ledning för i Sändaren 23/2010, medan den modell som presenterats på GF-hemsidan och i brev till församlingarna är något slags mellanting – man menar att det är församlingar som bildar GF på bildarmötet (konferenserna rekommenderar bara församlingarna att bilda GF), men när det väl är gjort ”anses” alla som blev kallade till mötet vara medlemmar. Den modellen fungerar förstås inte, och det har Thomas helt rätt i.

Så här tänker jag: 2009 antog vi en avsiktsförklaring om att bilda ett gemensamt kyrkosamfund tillsammans med Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige. Alla tre samfunden antog samma text med majoritetsbeslut i sina konferenser, och i SB:s fall förstod jag det som ett uttryck för landets baptistförsamlingars samfällda mening om hur vi skulle hantera vårt gemensamma riksarbete. Om vi nu ska gå vidare och fullfölja avsikten – vilket jag tycker vi ska – ska vi förstås göra det som samfund, precis som avsiktsförklaringen säger.

Tankar om ”Teologisk grund för GF”

Jag utlovade ju några tankar om det senaste utkastet till ”Teologisk grund för GF-kyrkan” – det som i remissen kallades ”Gemensam grund”, alltså. Har du ännu inte läst det, ladda ner det som pdf här.

Gemensamma ordningar och lokala tillämpningar

Först och främst vill jag säga att detta är ett rejält steg framåt jämfört med remisstexten. Jag noterar bland annat en ambition att i större grad skilja mellan det som hanteras centralt (det arbete vi – som gemenskap av församlingar – har tillsammans) och det som hanteras lokalt. Jämfört med remisstexten stannar det här utkastet oftare vid att reglera det gemensamma arbetet, medan församlingarnas tillämpningar förutsätts ske på lokalplanet. Det är helt enkelt mindre detaljstyrning – något ni som följt mina tankar nog kan gissa att jag uppskattar. Nyckelfrasen finns i punkt 12:

Församlingen är självständig och ansvarig för sin egen verksamhet samtidigt som den är en del av GF-kyrkan.

Ett exempel är i avsnittet om den ordinerade (särskilda) tjänsten (punkt 32-36 i dokumentet). Där tydliggörs pastorers och diakoners olika tystnadslöften, där regleras hur pastorer från annat samfund tas emot i GF:s pastorskår, och där framgår att ordination till pastor eller diakon ger behörighet till tjänst i församlingarna. Så långt alltså gemensamma angelägenheter. Frågan om församlingar kan välja pastor fritt, eller om dom har att välja mellan pastorer ordinerade i GF eller närliggande samfund, finns inte reglerad här. Utgångspunkten är förstås att vi i första hand vill använda de pastorer vi gemensamt utbildat och gett uppdrag, men det är en fråga för den lokala församlingens tillämpning, vilket jag tycker är gott. Bra!

Medlemskap

Ett annat exempel är ”förberedande medlemskap för barn” (punkt 14). Det är något den lokala församlingen kan besluta om att tillämpa, som ett sätt att på föräldrarnas önskemål tydliggöra församlingens omsorg om de barn som döps/välsignas i gemenskapen. Utformningen sker lokalt, och i kommentarerna till denna punkt (sid 9) noteras följande:

Formerna för förberedande medlemskap blir i GF-kyrkan en fråga för varje församling. Då en familj flyttar från sådan församling får mottagande församling finna en lämplig form för att respektera det förberedande medlemskapet och ta över ansvaret för att den unge tillfrågas och erbjuds medlemskap.

Än en gång ser vi att uppdelningen mellan det vi beslutar om gemensamt och det som den lokala församlingen hanterar fungerar. Bra!

Jag har egentligen bara en synpunkt när det gäller medlemskapsfrågorna, och det är ett ställe där det blir inkonsekvent. I punkt 13 noteras att det grundläggande medlemsbegreppet är dop och bekännelse som en enhet. Dopet kan ha skett för länge sedan eller alldeles nyss, men båda två tillsammans är medlemsgrunden. Det är således grundhållningen, men den församling som så vill har också möjlighet att välkomna medlem ”i väntan på dop” (dvs enbart på bekännelse). Jag vet att det är många missionsförsamlingar som velat ha kvar den möjligheten, och jag har inga problem med att den lokala församlingen själv får fatta beslut om vilka som ska vara medlemmar där. Men då funkar inte längre slutklämmen i punkt 13, som anger att ”medlemskap i en församling har giltighet i hela GF-kyrkan”. Vi kan inte samtidigt öppna för olika medlemsbegrepp i olika församlingar (några kommer att tillämpa möjligheten att välkomna medlemmar ”i väntan på dop”, och andra inte), och sedan säga att det ska gälla i alla församlingar. Då minskar vi komponenten ”församlingen är självständig” allt för mycket, till förmån för ”den är en del av GF-kyrkan”.

Lösningen är enkel: tillämpa samma förhållningssätt här som när det gäller förberedande medlemskap. Det vill säga: ”Då medlem som i en församling intagits i väntan på dop flyttar, får mottagande församling finna en lämplig form för att respektera det medlemskapet.” Det allra troligaste är att den mottagande församlingen med glädje tar emot också denna medlem – så skulle med största säkerhet ske här i Baptistkyrkan i Karlstad – men då är det församlingens eget beslut!

Heliga handlingar – dop och nattvard

Det som i remissen kallades ”sakrament” ryms nu inom avsnittet ”Församlingens kraftkällor” och benämns ”Heliga handlingar” (punkt 22-26). Redan där blir jag positivt inställd – det var många som reagerade på den ganska tydligt sakramentala synen som fanns i remissen, och det har fått genomslag i texten. Jag noterar än en gång samma strävan efter att beskriva våra gemensamma ordningar, utan att skriva församlingarna på näsan eller detaljstyra den lokala tillämpningen. Texterna beskriver vad dop och nattvard är, men lämnar i övrigt tillämpningarna (till exempel ordningarna för vem som har förtroende att dela nattvard osv) åt den lokala gemenskapen.

Jag tycker fortfarande stycket om nattvard bär på ett språk som här och där är onödigt högkyrkligt. Men det gör inget, eftersom texten inte samtidigt gör anspråk på att reglera den lokala församlingens tillämpning.  Mycket bra!

Så något om namnfrågan…

Jag har tidigare angett att jag svängt i namnfrågan, och det gäller fortfarande. Jag inser att vi än så länge har allt för olika sätt att använda tex begreppet ”kyrka”, att det vore dumt att nu forcera fram ett namn. I mina ögon är inget av de fem namnförslag som presenterats tillräckligt goda, och flera av dom känns mer som namn på en lokal församlings kyrkobyggnad, än ett rikstäckande samfund. Jag inser att det är den baptistiska traditionen (där samfundet inte är en ”kyrka” i den meningen) som talar där, men just den insikten gör att jag tror det vore gott att vänta med namnet tills vi hunnit bygga lite fler gemensamma traditioner. Vi gör nog gott att – återigen – snegla på EFK här. Där valde man att behålla arbetsnamnet (Nybygget – Kristen samverkan, för den som minns) ett tag, tills ett mer sjävklart namn hunnit framträda. Vi kan gott göra likadant, och helt enkelt kalla oss ”Gemensam framtid” ett tag. När vi kommit lite längre in i den gemensamma framtiden, kommer säkert ett namn framträda som vi alla lättare kan ta till oss.

Ännu mer samfundsnamn

När nu GF-styrelsen lagt fram fem namnförslag, kommer förstås reaktioner som ett brev på posten. En reaktion är förstås varför inte det eller det förslaget fanns med. På GF-bloggen har man nu listat alla de namnförslag som funnits med i styrelsens bearbetning, och det kändes inte som någon jätteinspirerande läsning. De flesta låter för mig som utmärkta namn på lokala kyrkobyggnader…

Och just där tror jag vi har en del av knuten. Vi har så svårt att tala om (och enas om) ett namn, just för att vi har så olika sätt att använda ordet ”kyrka”. Vi är ännu tre olika samfund (se där!) med väldigt olika tradition i just den frågan. Kanske borde vi därför vänta med namnet tills vi hunnit bygga några gemensamma traditioner? Jag tänker på hur ÖM och HF/FB kallade sig ”Nybygget – Kristen samverkan” under en längre tid, tills man landade i ett namn som kändes självklart.

Och ju mer jag tänker på det… ”Gemensam Framtid” är rätt bra, också som underskrift till den lokala församlingens namn. Trots allt vill vi ju bjuda in människor till en sådan, även på det lokala planet.

Nya (nåja) namnförslag

I dagarna går ett brev (direktlänk) ut till landets metodist-, baptist- och missionsförsamlingar, med nytt från GF-processen. Där finns bland annat en redovisning av några huvudfrågor som församlingarna väckt i sina remissvar, den strategiska plattformen och visionen (som är jättebra, men det känns lite lurigt att dom inte ingick i remissmaterialet) och en kallelse till bildarmöte för GF i juni. Jag har tidigare tagit upp detta med tidsplanen, och lär återkomma till den. Men nu till en nygammal nyhet… i brevet finns också fem namnförslag som GF-styrelsen vaskat fram:

  • Emmauskyrkan
  • Enhetskyrkan
  • Equmeniakyrkan
  • Frikyrkan
  • Samfundskyrkan

För egen del förstår jag inte att ”Samfundskyrkan” över huvud taget skulle vara intressant, med tanke på reaktionerna förra gången. Och jag förstår inte heller den fixering vid slutledet ”-kyrkan” som verkar råda. Jag har tidigare pläderat för namnet ”Equmenia”, just för att det inte riskerar sammanblandas med den lokala kyrkan/församlingen. Och av de fem som presenterats nu känns det avgjort mest attraktivt. Som Mikael Karlendal påpekar är ”Enhetskyrkan” lite för belastat av det faktum att Moon-sekten kallade sig ”Enighetskyrkan”, och ”Emmauskyrkan” känns mycket mer som ett namn på en lokal församling (eller dess byggnad) än ett samfund. ”Frikyrkan” funkar bara om det finns någon ytterligare bestämning (typ Evangeliska Frikyrkan).

Jag noterade med ett leende att man när man försökt beskriva hur de olika namnen fungerar lokalt, har valt att använda ”Karlstads baptistförsamling” som referenspunkt. 🙂 Med ”Emmauskyrkan” som samfundsnamn skulle det alltså kunna bli ”Karlstads Emmausförsamling”, eller ”Emmauskyrkan i Karlstad”. Fast där går det snett… Ordet ”baptist” är ju en teologisk/ideologisk bestämning, medan ”Emmaus” är en plats i bibeln… och säger man ”Emmauskyrkan i Karlstad” när samfundet heter ”Emmauskyrkan” blir det exakt det vi inte ville – en Kyrka som har lokal representation. Då hamnar vi väldigt långt från våra rötter som en gemenskap av fria och självständiga församlingar. Nej, så länge vi inte bildar någon ny församling här i Karlstad, kommer vi nog fortsätta heta ”Karlstads Baptistförsamling”, och vår byggnad ”Baptistkyrkan”.

”Karlstads Baptistförsamling – en del av Equmenia”, således. 🙂

Mer läsning: Sändaren, Dagen

Uppdatering: eftersom jag noterat att många hittat till just det här inlägget (möjligen via GF:s hemsida), kanske jag ska nämna att jag numera svängt lite i namnfrågan. Läs mer här.

Mera GF

Jag skrev häromdagen att jag bär på en oro att det snabba tempot i GF-processen (remissrunda samtidigt med nominering av samfundsledare, till exempel) riskerar göra att församlingar gör det enda de upplever sig kunna för att dra i bromsen – dvs att rösta nej. Det är en risk vi måste ta på allvar och göra en ordentlig kalkyl över. Vad vinner vi på att skjuta tidsplanen framåt, och vad förlorar vi? Vad vinner vi på att hålla tidsplanen, och vad förlorar vi?

Just det där med tempot – illustrerat av det att vi redan nu ska utse ledare, styrelse osv – har jag tidigare nämnt att jag fått en del reaktioner på. Nu läste jag i Dagen att det hållits en samling i Jönköping där man bland annat samtalat om just dessa frågor. Rapporteringen ger bilden av att det är något slags proteströrelse som börjar formeras inom SMK, men möjligen är det en bild som skulle kunna nyanseras en hel del. Det tycker åtminstone Johan Nilsson, som till skillnad från Dagen (och jag, för den delen) faktiskt var där…

Jag har skrivit mycket om risker, och en till är risken att vi som församlingar och samfund i första hand vaktar vårt eget, snarare än siktar framåt, och till viss del syns det också i de remissvar som presenterats hittills. Det kan gälla enskilda formuleringar i det egna samfundets nuvarande konstituerande texter som man vill att GF ska använda, det kan gälla praxis och bruk som man vill få in i de ”officiella” dokumenten (snarare än skriva i sin egen församlingsordning) och i något fall är det till och med kompletta dokument ur den egna traditionen som man vill ska läggas till. Om vår utgångspunkt är att allt ska vara som vanligt, är projektet omöjligt – därtill är våra traditioner allt för olika. Fast om vår utgångspunkt är att allt ska göras om (även i församlingarnas liv), går det inte heller. Det är i den lokala gemenskapen tron får liv och ges kläder, och den kan man inte göra en ”makeover” på hur som helst. Det är i utrymmet mellan de två ytterligheterna vi behöver röra oss, tänker jag. Och vi måste hitta ett sätt att göra styrkor av våra kulturskillnader.

Apropå skillnader i kultur mellan olika kyrkor och samfund – njut av komikern Rickey Smileys versioner av ”Amazing Grace” (från 1.00 och framåt)… Tyvärr verkar det inte funka att bädda in videon i bloggen, men länken är väl värd ett klick. 🙂

Redovisning av remissvar

Nu har en första presentation av remissvaren lagts upp på gemensamframtid.se, vilket förstås väckte min nyfikenhet. Tyvärr visar svaren väldigt tydligt ett problem med remissens frågeformulär. Hur ska man egentligen tolka svaren, när det finns ett nej-alternativ, men två ja-alternativ? Som man frågar får man svar, som det brukar heta. 🙂 En bättre variant hade varit att fråga i hur hög grad man instämmer i remissens skrivning på respektive punkt, och ge fyra alternativ (från ”helt och hållet” till ”inte alls”). Men även det skulle bara ge en mycket allmän fingervisning – två församlingar som svarat ”ja, i stort sett” på frågan ”ger detta en tillräckligt god beskrivning?” kan ju ha diametralt olika uppfattning om vad det är dom tycker saknas…  Ett ”nej” är lika svårtolkat, eftersom det inte framgår varför man svarat så. Det är förstås kommentarerna till respektive fråga och församlingarnas löpande textsvar (de som inte följer frågeformuläret) som är de mest intressanta.

En sak som är värd att hålla i minnet är att graferna som nu presenterats bara representerar lite drygt 130 svar. När fler svar hunnit matas in i systemet kommer graferna uppdateras, så då får vi se om läget förändras. Fast vi vet förstås fortfarande inte så mycket om vad svaren egentligen betyder, när de presenteras utan kommentarerna. Vi som vill veta lite djupare hur församlingarna tänker (för även om det var möjligt för vem som helst att svara, är det ju i första hand församlingarnas svar som borde räknas) får nog vänta lite till.

Remissvar och anslutningsformer

Som jag skrev tidigare har remisstiden för ”gemensam framtid” gått ut, och i nuläget verkar det vara ca 370 församlingar som svarat. Det är förhoppningsvis ett brett material som nu ska gås igenom och användas som underlag för ett slutgiltigt förslag. Antalet svar väcker dock frågor – bara SMK och SB har uppåt 900 församlingar tillsammans, så det är uppenbarligen många församlingar som valt att inte svara. Det kan förstås finnas många skäl till det – några kanske upplever att de är en allt för liten grupp för att svara, eller så har man andra samfundskopplingar som man lägger mer krut på. Det är dock gissningar från min sida – en sak jag däremot har hört är att några tyckte remisstiden var för kort. För egen del kändes den fullt tillräcklig, men om det finns andra som tyckte det blev stressigt är det en viktig sak att ta med sig framöver.

Av tidsplanen för GF framgår att tanken är att det slutgiltiga förslaget ska sändas ut tillsammans med konferenshandlingarna – dvs en månad före konferensen. Det är på tok för sent, om du frågar mig! För ett konferensbeslut i juni skulle vi behöva ha förslaget senast i mars.

En annan fråga, som hittills legat lite i bakgrunden, gäller hur övergången från det gamla samfundet till det nya ska gå till. Vilka församlingar kommer vara med från start? Från samfundsexpeditionen kom häromdagen ett svar, som i korthet gick ut på att alla församlingar som i dag är anslutna till Svenska baptistsamfundet automatiskt följer med till GF, om församlingarna tillsammans (i konferensen) beslutar att ska bilda ett nytt samfund. Den församling som inte vill tillhöra GF får därmed begära utträde.

Men är inte det ett slags tvångsanslutning? Jo, så kan man absolut se det. Samtidigt så kan jag inte se att en sådan automatisk anslutning kan vara något annat än en övergångslösning. På sikt måste ju alla församlingar ändra i sina stadgar, så att det där framgår att man är ansluten till GF istället för Svenska Baptistsamfundet. Jag tänker mig att vi helt enkelt bestämmer en övergångsperiod – förslagsvis under ett eller två år efter bildandet av det nya samfundet – under vilken alla församlingar som fortsatt vill tillhöra GF gör de stadgeändringar som behövs.

Nå, det var en tanke i alla fall. Antar att vi får återkomma i frågan – det är en av de saker som behöver redas ut och förklaras ordentligt för församlingarna i det slutgiltiga förslag som förhoppningsvis kommer någon gång tidigt i vår.

Processledare och inspiratör för Gemensam Framtid

Nu rapporteras i Sändaren såväl som på gemensamframtid.se att Lasse Svensson, metodistpastor från Göteborg, utsetts till processledare för Gemensam Framtid. Det blev ingen ”profetisk entrepenör”, fast hade någon verkligen trott att det skulle vara en rimlig tjänstetitel? I alla fall jag såg det nog mer som en personbeskrivning än något annat. Samtidigt har också Anders Marklund, nu idrottspastor i Missionskyrkan och ledare för Alpha Sverige, utsetts till ”inspiratör” på halvtid. Det är bara att önska båda två (och den informatör som också ska anställas) all lycka i sina uppdrag!

Projektledare eller kyrkoledare?

Dagen rapporterar att Klas Johansson (distriktsföreståndare i SMK) föreslår en projektledare istället för kyrkoledare i inledningsskedet av det nya kyrkosamfundet. Projektledaren skulle kunna anställas från sommaren 2011 – alltså efter samfundens respektive avgörande beslut, men innan det gemensamma samfundet fullt ut har rullat igång – och sedan väljs en kyrkoledare i samband med konferensen 2013.

Det är en god tanke. Jag håller med om att vi bör tänka ledare först när det gemensamma sammanhanget redan finns. Det är alltså – som jag nog också skrivit tidigare – alldeles för tidigt att prata ledare redan nu. Klas fortsätter:

Om man utgår från ledare riskerar man att det blir den enskilda personens visioner som blir vägledande i stället för styrelsernas och samfundskonferensernas, i slutändan de lokala församlingarnas.

Det är alldeles korrekt, och jag håller helt med. Men samtidigt… ett problem i den process vi nu är inne i är att det inte finns någon riktig ledare för processen… Då blir det istället informella ledare som driver arbetet. Och även då blir det enskilda personers visioner som blir vägledande, fast med skillnaden att dom inte valts av konferensen (alltså tydligt getts uppdraget av gemenskapen av församlingar).

För att ta ett exempel: hur kom det sig att det nya samfundet prompt ska kallas en ”kyrka”? När och var bestämdes det?

Sändaren, Klas Johanssons veckobrev