Ironi

Läste just i SVD om Occupy Wall Street-rörelsen, som vill bekämpa girigheten i banksystemen. I ljuset av uttalanden från Nordeas styrelseordförande om VD:ns förmåner kan jag själv känna visst släktskap med OWS. Men nu har rörelsen fått problem – folk donerar pengar, trots att kostnaderna är relativt små, och rörelsen tvingas nu sätta in pengarna på… just det – banken…

Det säger också något om oss som mänsklighet, att vårt huvudsakliga sätt att solidarisera oss med rörelser är via plånboken. Även i de fall behoven egentligen är av just vårt engagemang, snarare än våra pengar.